snö...snart!!
min arm värker och känns otroligt skum.
neeeeeeeeeeeeej, jag har inte fått ett litet sprutstick och blivit öm.
jag antar att det är nån av skruvarna som spökar.
jag hoppas verkligen inte att plattan har gått av
den kan tydligen göra det, om man slarvar.
hur som helst så känns det jävligt oroväckande.
jag får vänta till på tisdag innan jag får svar.
på onsdag kommer jag också få svar, fast på helt andra frågor.
hade ett kärt återseende med santo igår.
käka tacos & drack vin.
riktigt trevligt!!!
idag kommer fia också! :)
snuttfia växer så det nästan syns varje dag!
samtidigt som jag längtar tills hon blir stor så får jag panik för att det går så fort.
vi älskar våran lilla rottis!!!!!
längtar tills vi kan ta promenader!
min sambo ser jag inte till så mycket trots att han har varit hemma väldigt länge.
han är beundransvärd, verkligen!!!
ligger inte på latsidan direkt.
sliter vid huset från 8-17 varenda dag.
idag börjar dom lägga på taket sen är huset så gott som färdigt utvändigt.
inne har dom också kommit riktigt långt!!
utan min far hade det inte varit så långt gånget,
han är guld värd, gubben!!!!!!!!!
ligger just nu i dubbelsidig lunginflammation, kraken.
även svärfar är guld värd!
NI ÄR OTROLIGT DUKTIGA! ALLT NI GÖR BLI ORDENTLIGT, SNYGGT OCH SKITBRA!
ringde afa och hörde vad som har hänt med mitt ärende, ni vet kokkorvsfingrarna!
mina sjukintyg hade hamnat i fel mapp.
jag måste ha några tusenlappar att inkassera där.
ska bli roligt att se hur mycket min sveda och värk värderas till....
det brukar va rätt skrattretande summor..
neej, så fort taket ligger på så är snön välkommen!
neeeeeeeeeeeeej, jag har inte fått ett litet sprutstick och blivit öm.
jag antar att det är nån av skruvarna som spökar.
jag hoppas verkligen inte att plattan har gått av
den kan tydligen göra det, om man slarvar.
hur som helst så känns det jävligt oroväckande.
jag får vänta till på tisdag innan jag får svar.
på onsdag kommer jag också få svar, fast på helt andra frågor.
hade ett kärt återseende med santo igår.
käka tacos & drack vin.
riktigt trevligt!!!
idag kommer fia också! :)
snuttfia växer så det nästan syns varje dag!
samtidigt som jag längtar tills hon blir stor så får jag panik för att det går så fort.
vi älskar våran lilla rottis!!!!!
längtar tills vi kan ta promenader!
min sambo ser jag inte till så mycket trots att han har varit hemma väldigt länge.
han är beundransvärd, verkligen!!!
ligger inte på latsidan direkt.
sliter vid huset från 8-17 varenda dag.
idag börjar dom lägga på taket sen är huset så gott som färdigt utvändigt.
inne har dom också kommit riktigt långt!!
utan min far hade det inte varit så långt gånget,
han är guld värd, gubben!!!!!!!!!
ligger just nu i dubbelsidig lunginflammation, kraken.
även svärfar är guld värd!
NI ÄR OTROLIGT DUKTIGA! ALLT NI GÖR BLI ORDENTLIGT, SNYGGT OCH SKITBRA!
ringde afa och hörde vad som har hänt med mitt ärende, ni vet kokkorvsfingrarna!
mina sjukintyg hade hamnat i fel mapp.
jag måste ha några tusenlappar att inkassera där.
ska bli roligt att se hur mycket min sveda och värk värderas till....
det brukar va rätt skrattretande summor..
neej, så fort taket ligger på så är snön välkommen!
wonderful november
men allvarligt talat.
är det så konstigt att folk går och kastar sig framför tåget?
eller att gamla surkärringar sitter hemma och gnäller?
är med mysigt med regn och ständigt mörker?
nej, men varför gick jag och längtade efter hösten hela sommaren då?
jag ska ha detta i åtanke nästa sommar när jag börjar längta.....
svinvaccinet tänkte jag vara oegoistisk och ta.
inte ett dugg för min egen skull för jag pallar med att va sjuk en vecka.
men inte fan tänker jag jaga en jävla spruta!!!
nu lägger jag ner vaccinplanen och förväntar mig att få svininfluensan ganska snart.
mest troligt är att jag får den när peter åker och jobbar så att jag sitter isolerad med
en oaktiverad hundbebis.
eller varför inte över jul & nyår?
med mitt vanliga oflyt så........
jag känner att det finns en hel hög som bara kvittar mig totalt!
på lördag är det min tur att vara fri!!
tacos, vin & nostalgi ikväll!!!!!!!!!!!!
är det så konstigt att folk går och kastar sig framför tåget?
eller att gamla surkärringar sitter hemma och gnäller?
är med mysigt med regn och ständigt mörker?
nej, men varför gick jag och längtade efter hösten hela sommaren då?
jag ska ha detta i åtanke nästa sommar när jag börjar längta.....
svinvaccinet tänkte jag vara oegoistisk och ta.
inte ett dugg för min egen skull för jag pallar med att va sjuk en vecka.
men inte fan tänker jag jaga en jävla spruta!!!
nu lägger jag ner vaccinplanen och förväntar mig att få svininfluensan ganska snart.
mest troligt är att jag får den när peter åker och jobbar så att jag sitter isolerad med
en oaktiverad hundbebis.
eller varför inte över jul & nyår?
med mitt vanliga oflyt så........
jag känner att det finns en hel hög som bara kvittar mig totalt!
på lördag är det min tur att vara fri!!
tacos, vin & nostalgi ikväll!!!!!!!!!!!!
Vedervärdiga natt...
innan en natt ens börjar så ska man ju somna.
i mitt fall är detta tämligen svårt för närvarande.
jag har nämligen en sjuk karl som har lagt sig till med värsta sortens snark.
ett högljutt, gurglande, snorigt, hackande, vedervärdigt snark.
i vanliga fall duger en knuff och sen gäller det att hinna somna under uppehållet som brukar vara i några minuter.
nu exsisterar inga uppehåll.
när jag väl hade somnat så var detta för att snart slå upp mina blåa igen.
klockan stod på 02.00 - kissning med Dolly.
01.58 vaknade jag av ett pip.
Dolly stod bredvid sängen och hade precis pissat en pöl.
höjden av min vanliga otur.
jag gick ändå ut för att snart gå in med en opissad hund.
försökte somna om i snorsnarket.
hör snart att dolly ligger och smaskar högljutt på nånting.
orkar först inte bry mig men snart ser jag framför mig en död hund
som har slukat mina värktabletter eller nått.
bökar mig upp (med min äckligt handikappade arm) och finner min älsklingshund dolly
ivrigt smaskande på en av sina egna gamla skitkottar.
äckliga kottar som hon tydligen har lagt nån gång när jag lyckades sova.
avlägsnade givetvis den halvätna skitkotten.
försökte somna om igen.
knuffade hundra gånger ungefär innan han tröttnade och gav mig en utskällning.
den 15 november börjar bra, torka hundpiss, skitkottesmask och utskällning.
utskällning nummer ett kan dock tilläggas.
efter 3 timmar var det snarkarns tur att rasta byrackan.
jag vaknar av några höga svordommar.
lyssna på denna dödssynd.
klockan 2 på natten när jag yrvaken var ut med dolly,
så jag ja G L Ö M T att lägga ur hennes bajspåsar ur min jackficka.
jag hörde hur han svor och sa fula ord om mig när han inte hittade dom...
nu är det söndag morron och här sitter jag, en enarmad, halvt handikappad matte, efter 15 minuters rastning utan nått resultat.
livet är inte underbart alla dagar!!!
i mitt fall är detta tämligen svårt för närvarande.
jag har nämligen en sjuk karl som har lagt sig till med värsta sortens snark.
ett högljutt, gurglande, snorigt, hackande, vedervärdigt snark.
i vanliga fall duger en knuff och sen gäller det att hinna somna under uppehållet som brukar vara i några minuter.
nu exsisterar inga uppehåll.
när jag väl hade somnat så var detta för att snart slå upp mina blåa igen.
klockan stod på 02.00 - kissning med Dolly.
01.58 vaknade jag av ett pip.
Dolly stod bredvid sängen och hade precis pissat en pöl.
höjden av min vanliga otur.
jag gick ändå ut för att snart gå in med en opissad hund.
försökte somna om i snorsnarket.
hör snart att dolly ligger och smaskar högljutt på nånting.
orkar först inte bry mig men snart ser jag framför mig en död hund
som har slukat mina värktabletter eller nått.
bökar mig upp (med min äckligt handikappade arm) och finner min älsklingshund dolly
ivrigt smaskande på en av sina egna gamla skitkottar.
äckliga kottar som hon tydligen har lagt nån gång när jag lyckades sova.
avlägsnade givetvis den halvätna skitkotten.
försökte somna om igen.
knuffade hundra gånger ungefär innan han tröttnade och gav mig en utskällning.
den 15 november börjar bra, torka hundpiss, skitkottesmask och utskällning.
utskällning nummer ett kan dock tilläggas.
efter 3 timmar var det snarkarns tur att rasta byrackan.
jag vaknar av några höga svordommar.
lyssna på denna dödssynd.
klockan 2 på natten när jag yrvaken var ut med dolly,
så jag ja G L Ö M T att lägga ur hennes bajspåsar ur min jackficka.
jag hörde hur han svor och sa fula ord om mig när han inte hittade dom...
nu är det söndag morron och här sitter jag, en enarmad, halvt handikappad matte, efter 15 minuters rastning utan nått resultat.
livet är inte underbart alla dagar!!!
Skitkottar....
hon ligger & grisar ut sig bredvid mig, min älskade snuttfia!
enormt mycket kärlek hyser jag till den lilla rottweilern.
jag kan nästan förnimma hur nyblivna föräldrar känner sig.
(jag sa förnimma, barn och hundar får inte jämföras-då blir föräldrar upprörda)
det är det som är meningen med livet.
att skaffa barn alltså.
det har jag alltid trott.
efter att ha läst pluras bok så v e t jag.
nu var det hemskt längesen jag läste boken
så jag minns knappast ordagrannt.
däremot minns jag budskapet väldigt tydligt.
"när föräldrarna hade dött och jag och brorsan rensat ur i föräldrahemmet
så var det enda som återstod av deras liv på jorden, vi. alla deras grejer
skingrades och lägenheten såldes. 2 långa, långa liv som när dom slocknar
bara lämnar efter sig sina barn som bevis på att de har funnits här på jorden.
meningen med deras liv"
nu tror ni säkert att jag är på smällen eller står i begrepp att bli det.
absolut!!! inte idag och inte imorron.
men nån gång!
sålänge tränar vi sitt, stanna, loss och hit, för fullt!
det känns meningsfullt.
min meningslösa tillvaro är meningsfull för nån annan.
och jag känner mig glad.
jag älskar henne till och med när jag hittar 3 skitkottar bredvid min säng!
och för att inte tala om vad jag älskar hennes husse!!!!!!!!!!!!
men han skiter inte bredvid sängen som tur är!
störningsmoment123
jag är i nuläget inte en av alla dom som lider av söndagsångest över att behöva jobba på måndagen.
jag är en av alla dom som sitter hemma, skadad och lever på försäkringskassan.
jag föraktar dom som sitter hemma, oskadda och lever på försäkringskassan.
vi har haft äkta morronmys.
det inkluderar givetvis kaffe med mjölk, bus med sötfian, tvåsamhet, nyhetsmorron & mackor.
ibland har man förutfattade meningar om folk som visar sig vara fel.
ibland tycker man bra om folk som visar sig vara fel.
oftast är det det första alternativet man "råkar ut för".
men 2an händer det med.
ibland är man snäll.
ibland blir man glad av att vara snäll.
ibland å n g r a r man att man har varit snäll.
tack för snällheten...
pfffff!
jag hatar när man tvingas spela dum.
man vet att nån ljuger för en, men man måste nicka och låsas gå på det.
jag är inte dum, jag går inte på saker.
det är så störande när lögnarna tror att dom har lyckats smälla i en saker.
men skit samma - jag vet vilka som ljuger
och det är huvudsaken.
älskar den här ungen enormt mycket
jag älskar att vara hundmamma...
jag är en av alla dom som sitter hemma, skadad och lever på försäkringskassan.
jag föraktar dom som sitter hemma, oskadda och lever på försäkringskassan.
vi har haft äkta morronmys.
det inkluderar givetvis kaffe med mjölk, bus med sötfian, tvåsamhet, nyhetsmorron & mackor.
ibland har man förutfattade meningar om folk som visar sig vara fel.
ibland tycker man bra om folk som visar sig vara fel.
oftast är det det första alternativet man "råkar ut för".
men 2an händer det med.
ibland är man snäll.
ibland blir man glad av att vara snäll.
ibland å n g r a r man att man har varit snäll.
tack för snällheten...
pfffff!
jag hatar när man tvingas spela dum.
man vet att nån ljuger för en, men man måste nicka och låsas gå på det.
jag är inte dum, jag går inte på saker.
det är så störande när lögnarna tror att dom har lyckats smälla i en saker.
men skit samma - jag vet vilka som ljuger
och det är huvudsaken.
älskar den här ungen enormt mycket
jag älskar att vara hundmamma...
snuttfia...
inomhus har vi det gött, dolly och jag.
snön singlar ner utanför.
våran snickare är i furunäs såklart.
allt för att vi ska få bo vid sjön så snart som möjligt.
hade jag inte åkt 4hjuling en dag i oktober hade jag nog stått och gjort julmust nu.
det är många små tillfälligheter som gör det.
små, jävla sammanträffanden.
jag hoppas verligen att jag blir bra från det här.
det känns så längesen, men det är bara en månad...
kollar på skatan malou igen.
hon pratar med en massa folk som har haft cancer.
dolly sover i mitt knä
hon har redan blivit min lilla snuttfia.
hon är min terapi genom det här
och själv ska jag försöka mig på att vara en bra matte för henne.
som sagt,
snön singlar ner.
mina goretexkängor kommer till användning
det är kallt ute och jag önskar verkligen att jag hade varit
tillräckligt stabil i armen för att snabbt kunna sätta på mig en jacka
när det är panik att komma ut och kissa.
men man kan inte få allt här i världen.
allt ska helt enkelt inte vara perfekt.
bara nästan.....
snuttfia..
men..
måndag morron
inte alls världens bästa
ganska svinkallt och dystert med snöhot
sitter och kollar på den gamla skatan malou
peter snickrar såklart.
jag har abstinenskryp
det är stökigt
kylskåpet är tomt
jag har att göra idag med andra ord
imorron kommer dolly
lovely
ett svart/brunt litet ljus i mörkret.
inte alls världens bästa
ganska svinkallt och dystert med snöhot
sitter och kollar på den gamla skatan malou
peter snickrar såklart.
jag har abstinenskryp
det är stökigt
kylskåpet är tomt
jag har att göra idag med andra ord
imorron kommer dolly
lovely
ett svart/brunt litet ljus i mörkret.
dead peoples day....
alla dödas dag.
jag känner inte så många döda
världens mysigaste morron
fast jag längtar till den dagen jag kan belasta armen
då ska en riktig sked avnjutas, var så säkra!!!!
morronkaffe - kaffebryggarljud är förjävla trevligt
med svindyra goretexkängor och björnfitta på huvvet har jag vandrat upp till
kyrkogårn och tänt ljus.
jag var bara 10 år när farfar dog men han var jävligt snäll mot mig.
jag sitter här, ensam på dollys soffpläd
och lyssnar på julmusik.
tidigt, kan tyckas
dock jävligt lugnande och fridfullt.
vi har redan dansat in julen här på järnvägsgatan
självklart på naemis initiativ =)
om jag lägger min arm bredvid mig
så att den ligger som en vanlig
så kan jag för några sekunder bortse från smärta och oro
dom sekunderna känner jag mig jävligt lycklig!!
jag är riktigt lyckligt lottad.
det är bara skrämmande när man vet hur fort
lycka kan krossas sönder.
ikväll blir det till att knalla iväg på kalas.
skönt att slippa klä ut sig.
jag kan knappt vänta tills dolly kommer!
det känns riktigt jävla kul att vi ska få en rottistjej i familjen!
han är en av alla dom i raden av slumpar som är upphov till att jag finns till.
höstkväll vid järnvägen
dolly i koppel :)
jag känner inte så många döda
världens mysigaste morron
fast jag längtar till den dagen jag kan belasta armen
då ska en riktig sked avnjutas, var så säkra!!!!
morronkaffe - kaffebryggarljud är förjävla trevligt
med svindyra goretexkängor och björnfitta på huvvet har jag vandrat upp till
kyrkogårn och tänt ljus.
jag var bara 10 år när farfar dog men han var jävligt snäll mot mig.
jag sitter här, ensam på dollys soffpläd
och lyssnar på julmusik.
tidigt, kan tyckas
dock jävligt lugnande och fridfullt.
vi har redan dansat in julen här på järnvägsgatan
självklart på naemis initiativ =)
om jag lägger min arm bredvid mig
så att den ligger som en vanlig
så kan jag för några sekunder bortse från smärta och oro
dom sekunderna känner jag mig jävligt lycklig!!
jag är riktigt lyckligt lottad.
det är bara skrämmande när man vet hur fort
lycka kan krossas sönder.
ikväll blir det till att knalla iväg på kalas.
skönt att slippa klä ut sig.
jag kan knappt vänta tills dolly kommer!
det känns riktigt jävla kul att vi ska få en rottistjej i familjen!
han är en av alla dom i raden av slumpar som är upphov till att jag finns till.
höstkväll vid järnvägen
dolly i koppel :)
tillvänjningsrisk..
sista värktabletten tyckte jag passade bra att ta när clipsen skulle bort.
efter ständig dos så tvärslutade jag.
den natten fick jag uppleva riktigt mycket obehagligt med döda som tog kontakt och krypningar i hela kroppen.
kallsvettningar och ångest.
jag fattde först på morronen när jag tänkte till....
nästa natt skulle bli lugn, trodde jag.
men jag fick ligga vaken och känna krypningarna och allt det andra även denna natt.
för att bekräfta min teori så gick jag till medicinskåpet och svalde en jävla värkis.
efter en halvtimme sov jag som ett barn.
jag har fått känna abstinensens obehag...
fyyfan...nu trappar jag ner....
på tisdag kommer dolly - då ska jag va "drogfri"...=)
för övrigt har jag märkt att 6 av 10 rynkar näsan eller ser förskräckta ut när dom blir varse vårat rasval!
tråkigt!!!
efter ständig dos så tvärslutade jag.
den natten fick jag uppleva riktigt mycket obehagligt med döda som tog kontakt och krypningar i hela kroppen.
kallsvettningar och ångest.
jag fattde först på morronen när jag tänkte till....
nästa natt skulle bli lugn, trodde jag.
men jag fick ligga vaken och känna krypningarna och allt det andra även denna natt.
för att bekräfta min teori så gick jag till medicinskåpet och svalde en jävla värkis.
efter en halvtimme sov jag som ett barn.
jag har fått känna abstinensens obehag...
fyyfan...nu trappar jag ner....
på tisdag kommer dolly - då ska jag va "drogfri"...=)
för övrigt har jag märkt att 6 av 10 rynkar näsan eller ser förskräckta ut när dom blir varse vårat rasval!
tråkigt!!!
beslutsångest....
visst ville jag
och jag har alltid viljat.
men jag är en såndär problemjagare förstår ni
jag måste veta att inga oförutspådda problem dyker upp
jag får inte känna mig fastkedjad.
men nu var enda chansen.
jobba måste man
men inte med nervskada
kanske inte på flera månader.
men sen blir allt som vanligt igen
och det var just det som oroade mig.
halva natten grubblade jag
medans gubben sov
som karlar gör
för dom fattar att saker löser sig.
jag Är tjej
jag vill VETA att saker löser sig.
jag bestämde mig aldrig på riktigt
jag bara kröp över till peter
han sov djupt.
jag pussade honom på kinden
och viskade:
-ska hon heta Dolly?
han log till svar.
och jag har alltid viljat.
men jag är en såndär problemjagare förstår ni
jag måste veta att inga oförutspådda problem dyker upp
jag får inte känna mig fastkedjad.
men nu var enda chansen.
jobba måste man
men inte med nervskada
kanske inte på flera månader.
men sen blir allt som vanligt igen
och det var just det som oroade mig.
halva natten grubblade jag
medans gubben sov
som karlar gör
för dom fattar att saker löser sig.
jag Är tjej
jag vill VETA att saker löser sig.
jag bestämde mig aldrig på riktigt
jag bara kröp över till peter
han sov djupt.
jag pussade honom på kinden
och viskade:
-ska hon heta Dolly?
han log till svar.
49...
dagarna går i stillsam takt.
3 veckor har gått sen jag bröt armen och en sak fastnade tamejfan i skolan så jag är smärtsamt medveten om att det är 52 veckor på ett år.'
dra 3 från 52 och talet 49 dyker upp.
veckor.
det är som att ha ett tidsbestämmt straff och inte ha en aning om man kan bli förskonad lite tidigare.
skönt med ett tidsbestämmt straff, jag tänker på alla dom som har livstidsstraff. fyyfan!!
exakt halva veckorna så sover jag iallafall och stiger upp först nära lunch så att kvällen snart ska komma.
löjliga tvprogram har fått enorm betydelse i mitt nya, skitliv.
folk som jag har märkt bryr sig om mig ringer och erbjuder mig underhållande åtgärder.
mycket tacksam för detta!!!!
snart måste jag dock sluta med dom här dumheterna och börja leva igen.
såfort armen får hänga ner ska jag börja använda mina 2 ben.
sa jag förresten att jag är jävligt tacksam för varenda kroppsdel jag har som är hel!!!
det har jag lärt mig.
jag har även tvingats lära mig leva ostädat...det är jobbigt men jag kom över gränsen för ett tag sen.
men idag är dagen då min sambo ska få inblick i det osynliga arbete som jag ägnar mig åt ganska ofta här hemma.
det syns inte att jag har gjort det. därför är det jävligt otacksamt.
dock syns det nu ganska bra att jag i n t e har gjort det..
och nu ska han få göra det under mina hökande ögon.
he´s not happy!
inte jag heller riktigt...
men jag har iallafall slutat grina.
3 veckor har gått sen jag bröt armen och en sak fastnade tamejfan i skolan så jag är smärtsamt medveten om att det är 52 veckor på ett år.'
dra 3 från 52 och talet 49 dyker upp.
veckor.
det är som att ha ett tidsbestämmt straff och inte ha en aning om man kan bli förskonad lite tidigare.
skönt med ett tidsbestämmt straff, jag tänker på alla dom som har livstidsstraff. fyyfan!!
exakt halva veckorna så sover jag iallafall och stiger upp först nära lunch så att kvällen snart ska komma.
löjliga tvprogram har fått enorm betydelse i mitt nya, skitliv.
folk som jag har märkt bryr sig om mig ringer och erbjuder mig underhållande åtgärder.
mycket tacksam för detta!!!!
snart måste jag dock sluta med dom här dumheterna och börja leva igen.
såfort armen får hänga ner ska jag börja använda mina 2 ben.
sa jag förresten att jag är jävligt tacksam för varenda kroppsdel jag har som är hel!!!
det har jag lärt mig.
jag har även tvingats lära mig leva ostädat...det är jobbigt men jag kom över gränsen för ett tag sen.
men idag är dagen då min sambo ska få inblick i det osynliga arbete som jag ägnar mig åt ganska ofta här hemma.
det syns inte att jag har gjort det. därför är det jävligt otacksamt.
dock syns det nu ganska bra att jag i n t e har gjort det..
och nu ska han få göra det under mina hökande ögon.
he´s not happy!
inte jag heller riktigt...
men jag har iallafall slutat grina.
don´t care...
tack för all peppning!
det är inte så att jag tar åt mig, bryr mig eller blir ledsen över att folk pratar.
jag vill bara sabba deras nöje - att kunna gotta sig i saker som inte stämmer.
jag har aldrig och kommer aldrig att bry mig om vad folk snackar för skit om mig.
jag skiter verkligen i folk som inte finns i mitt liv och deras åsikter.
teflon, liksom.
en gång kom det till och med en gubbe och berättade att han gillar mig skarpt men att kärringen där hemma, hon hatar mig.
det roliga var när jag fick reda på vem kärringen var och jag kände inte ens till namnet, jag hade aldrig sett henne och definitivt aldrig ens slängt ett ord med människan!
det tar jag som en komplimang...att nån jag inte känner och som inte känner mig ägnar tid åt att tänka på mig.
det kan ju omöjligt vara negativt eftersom vi aldrig har träffats...hennes åsikter måste va på låssas.
är det nån som vet hur dom tar bort såna här clips?? rycker dom bara ut dom??
det är inte så att jag tar åt mig, bryr mig eller blir ledsen över att folk pratar.
jag vill bara sabba deras nöje - att kunna gotta sig i saker som inte stämmer.
jag har aldrig och kommer aldrig att bry mig om vad folk snackar för skit om mig.
jag skiter verkligen i folk som inte finns i mitt liv och deras åsikter.
teflon, liksom.
en gång kom det till och med en gubbe och berättade att han gillar mig skarpt men att kärringen där hemma, hon hatar mig.
det roliga var när jag fick reda på vem kärringen var och jag kände inte ens till namnet, jag hade aldrig sett henne och definitivt aldrig ens slängt ett ord med människan!
det tar jag som en komplimang...att nån jag inte känner och som inte känner mig ägnar tid åt att tänka på mig.
det kan ju omöjligt vara negativt eftersom vi aldrig har träffats...hennes åsikter måste va på låssas.
är det nån som vet hur dom tar bort såna här clips?? rycker dom bara ut dom??
jag har förstått....
jag skulle döda en ensam lördag.
nu sitter jag och tjuter och tycker synd om mig själv.
jag kunde ha dött själv.
en del har barn som har cancer.
vissa hamnar i rullstol.
unga får hemska diagnoser.
så tänker jag och skäms för att jag tjuter.
jag har förstått att folk hoppas att jag åkte olagligt och oförsäkrat.
jag åkte försäkrad 4hjuling på en väg där jag fick åka.
jag har förstått att folk säger att: "hon måste ju va oförsiktig".
jag mötte en sladdande bil och hade inte mycket till val.
krocka eller diket?
sen välte polaris, jag landade handlöst på överarmen.
och märkte ganska snart att nått var fel när jag skulle ta av mig hjälmen.
armen var helt av.
numera sitter den ihop med en platta och 10 skruvar.
ett stort ärr kommer pryda hela min överarm för alltid.
oförsiktig? stoppar du in armen i en maskin om du tror att du kan fastna och bli mosad?
åtgärdar du fel om du riskerar att fingrarna kommer få sys?
inte jag heller!!
det värsta är inte att armen är av, förresten. det är en baggis och det läker ihop efter några månader.
det värsta är att nerven på nått sätt blev påverkad och att min handled inte fungerar...därmed är handen oanvändbar.
det kan ta ett år innan det läker, om det läker.
ett år!!
ett år!
jag tjuter inte för att det gör ont eller är besvärligt...jag tjuter av oro!
så nu vet ni det.
jag åker inte dit och jag blir inte utan ersättning (även om jag totalt skiter i försäkringarnas futtiga ersättningar)
jag var inte oförsiktig eller ens klantig!
jag skulle bara se efter huset och döda en lördag.
för övrigt är allt perfekt!! släkten är underbar, hösten är vacker, jag ska bli moster och sambon bygger världens finaste hus åt oss.
jag har mycket att se fram emot men allra mest ser jag fram emot den dagen jag försöker röra handleden och den rör sig.
faaan, vad jag längtar!!
nu sitter jag och tjuter och tycker synd om mig själv.
jag kunde ha dött själv.
en del har barn som har cancer.
vissa hamnar i rullstol.
unga får hemska diagnoser.
så tänker jag och skäms för att jag tjuter.
jag har förstått att folk hoppas att jag åkte olagligt och oförsäkrat.
jag åkte försäkrad 4hjuling på en väg där jag fick åka.
jag har förstått att folk säger att: "hon måste ju va oförsiktig".
jag mötte en sladdande bil och hade inte mycket till val.
krocka eller diket?
sen välte polaris, jag landade handlöst på överarmen.
och märkte ganska snart att nått var fel när jag skulle ta av mig hjälmen.
armen var helt av.
numera sitter den ihop med en platta och 10 skruvar.
ett stort ärr kommer pryda hela min överarm för alltid.
oförsiktig? stoppar du in armen i en maskin om du tror att du kan fastna och bli mosad?
åtgärdar du fel om du riskerar att fingrarna kommer få sys?
inte jag heller!!
det värsta är inte att armen är av, förresten. det är en baggis och det läker ihop efter några månader.
det värsta är att nerven på nått sätt blev påverkad och att min handled inte fungerar...därmed är handen oanvändbar.
det kan ta ett år innan det läker, om det läker.
ett år!!
ett år!
jag tjuter inte för att det gör ont eller är besvärligt...jag tjuter av oro!
så nu vet ni det.
jag åker inte dit och jag blir inte utan ersättning (även om jag totalt skiter i försäkringarnas futtiga ersättningar)
jag var inte oförsiktig eller ens klantig!
jag skulle bara se efter huset och döda en lördag.
för övrigt är allt perfekt!! släkten är underbar, hösten är vacker, jag ska bli moster och sambon bygger världens finaste hus åt oss.
jag har mycket att se fram emot men allra mest ser jag fram emot den dagen jag försöker röra handleden och den rör sig.
faaan, vad jag längtar!!
tusen tack..
liten bokstav får det bli och jag orkar inte rätta till några stavfel - jag har endast vänster att tillgå.
det är inte längre viktigt att komma upp i tid och försöka fylla dagarna med innehållsrika händelser i väntan på att börja jobba. idag sov jag till 11 - spela roll....jag har knappast bråttom med dagens enda, stora projekt - duschen.
jag vill tacka alla som har hjälpt mig och brytt sig de senaste 10 dagarna:
-naemi för alla pussar, kramar, teckningar och skratt.
-johie för mat, husrum och betjäning under de värsta dagarna.
-mamma som har duschat mig
-alla som har bjudit på mat och underlättat.
-mormor för hämt och hjälp
-alla som har messat.
-alla som har kommit
-inte minst min sambo som duschar & klär mig, borstar hår, smörjer in, sätter upp tofs, serverar mat, städar, skjutsar, peppar och bygger hus samtidigt.
och fuck you alla cpgubbar och kärringar med glappande spekulationskäft som springer runt ioch gottar sig och tror sig veta att jag inte fick åka på vägen. det ska bli mig ett nöje att förstöra erat nöje och härmed meddela att ni har fel! passa på och tänk efter en stund och bestäm för fan att nästa gång käften vill vara först med skvaller som ni själva har hittat på, ska den förbli stängd tills ni vet hur det egentligen ligger till.
jag har iallafall lärt mig en läxa. jag ska aldrig mer skryta över min kraftiga benstomme.
och jag hade rätt för några veckor sen när jag skrev att jag nog får hälsa hösten hemma från järnvägsgatan. vad jag inte visste då var att jag även kommer få hälsa vintern.....
jag antar att jag skämt bort er med bildbevis.
varsågoda. karlalfred.
det är inte längre viktigt att komma upp i tid och försöka fylla dagarna med innehållsrika händelser i väntan på att börja jobba. idag sov jag till 11 - spela roll....jag har knappast bråttom med dagens enda, stora projekt - duschen.
jag vill tacka alla som har hjälpt mig och brytt sig de senaste 10 dagarna:
-naemi för alla pussar, kramar, teckningar och skratt.
-johie för mat, husrum och betjäning under de värsta dagarna.
-mamma som har duschat mig
-alla som har bjudit på mat och underlättat.
-mormor för hämt och hjälp
-alla som har messat.
-alla som har kommit
-inte minst min sambo som duschar & klär mig, borstar hår, smörjer in, sätter upp tofs, serverar mat, städar, skjutsar, peppar och bygger hus samtidigt.
och fuck you alla cpgubbar och kärringar med glappande spekulationskäft som springer runt ioch gottar sig och tror sig veta att jag inte fick åka på vägen. det ska bli mig ett nöje att förstöra erat nöje och härmed meddela att ni har fel! passa på och tänk efter en stund och bestäm för fan att nästa gång käften vill vara först med skvaller som ni själva har hittat på, ska den förbli stängd tills ni vet hur det egentligen ligger till.
jag har iallafall lärt mig en läxa. jag ska aldrig mer skryta över min kraftiga benstomme.
och jag hade rätt för några veckor sen när jag skrev att jag nog får hälsa hösten hemma från järnvägsgatan. vad jag inte visste då var att jag även kommer få hälsa vintern.....
jag antar att jag skämt bort er med bildbevis.
varsågoda. karlalfred.
Ögat?
Jag var med om en nära döden upplevelse igår som gjorde mig jävligt rädd. Det var därför jag avslutade förra bloggen så hastigt och ointressant!
Jag låg i sängen och bloggade, som sagt när jag kände ett stort, störande skräp i ögat.
Jag gick till toan och började rota i ögat efter det äckliga skräpet. Rotade, sköljde och petade tills jag till slut fick tag på nånting.
Det visade sig vara en lång, äcklíg hinna av nått slag som blev längre och längre ju mer jag drog.
Vettskrämd gick jag tillbaka till sängen för att snart inse att det var ohållbart. Det fanns mer skit i ögat. Återvände till toan och fann ännu en hinna. Vid det här laget började jag tro att jag hade förstört ögat och att det var hornhinnan jag hade dragit bort en bit av.
Är det nån som har varit med om det här nån gång så vore jag tacksam för några lugnande ord om att det är helt ofarligt och att det inte var hornhinnan jag drog bort!
Det är bara en massa fel på mig, det verkar som jag håller på att falla sönder i småbitar.
Helgen är här och jag längtar mest till nästa helg min familj ska bli fulltalig igen - då kommer vi vara alla vi två och det kommer bli så jävla gött!!
Hörs senare!
